Den naive konstnären "särlingen"
som skapar för sitt höga nöjes skull eller där konsten är den ventil
som är livsnödvändig i ett kaotiskt själsliv / levnad.
I allmänhet vet jag icke mycket om detta när det gäller konstnärerna här nedan.
Men en sak hoppas jag..
att
Marc Chagall
var så lycklig, som jag blir av dessa målningar...
Kolla in denna
vackra
Mårten Andersson
Skillnaden i den naive konstnären och Naivisten ska jag inte nagelfara här
men kort kan jag säga att jag tillhör "Naivisten"
som har en form av konstnärlig skolning men väljer att
förenkla sig i sitt uttryck.
Återge sin berättande konst utan omsvep
och att inte tillåta teknikens flört blända inför detta mål.
Framför allt släppa den eviga strävan / önskan om perfection
släppa in en beskådare när berättelsen är skapad och överlåta
motivet till honom / henne.
M G Lundgren
Helt klart har jag som så många andra använt mig av konsten
för att lindra ett komplicerat inre
Satte mig i ett utanförskap för att "slippa" se Min verklighet och
det i kombination med alkohol..ja då har man ju den missförstådda
levnadskonstnären där i ett nötskal.
Köper inte detta längre..
Alkohol och utveckling hör helt enkelt inte ihop
Att skapa med ett friskt sinne gör skapandet friskt.
Levande
Se
Marc Chagall
En av våra naivister lämnade jordelivet för några år sedan,
flög upp för att lägga sig vid Chagalls sida i himmelens säng kan jag tro.
Einar Svedin
Titel: Jag är störst
Denna enkelhet i berättandet, som Einar strålande bemästrade är inte lätt att komma nära,
mina : så här ska de se ut spöken sätter krokben ibland och lurar in mig i
publik flörteri allt för ofta.
Men någon gång är jag "lite" nära
Ska nu tilläggas, att i detta finns det inte för mig någon
anledning att
bedöma ett kunnande.
Det jag liknar dessa bilder vid är en "glädje" över ett skapande
och glömma den dagliga verkligheten en stund.
Det unnar jag mig
Mvh: Mats
